Hjärtproblem och Marfans syndrom
Jag heter Anna och är idag 41 år. Jag kom i kontakt med Zhineng Qigong hösten -98 då jag gick min första helgkurs. Jag gick kursen då jag kände att jag inte hade något att förlora. Jag hade genomgått en akut hjärt, aorta operation och fick då reda på att jag hade Marfans syndrom vilket är en bindvävssjukdom. Vid den tidpunkten var det något som jag inte ville veta, jag låtsades helt enkelt inte om den utan försökte leva som tidigare. Under kursen kände jag att det kittlade i ärret efter operationen och läkningsprocessen gick fort och det blev ett fint ärr.
Deprimerad
När jag sedan förstod att jag inte kunde leva exakt likadant som tidigare så blev jag deprimerad och under perioder så ville jag inte leva längre. Efter helgkursen så fortsatte jag att träna lite hemma och gick på gemensam träning i Göteborg där jag bor. Jag kände att jag blev glad, lite lycklig efter varje gång. Sommaren -99 gick jag min första sommarkurs.
Att gå vidare
Under tiden jag tränat Qigong så har jag önskat mig saker som inte har hänt vilket har lett till att jag inte sett de saker som har hänt. Framför allt så har det skett mycket mentalt. Jag har orkat gå vidare med min utbildning och inte ätit antidepressiva tabletter.
År 2002 när jag var klar med min utbildning så tog jag äntligen tag i det här med Försäkringskassan och det mycket tack vare Qigongen som gjort mig starkare. Jag hade kvar en försvagning på aortan och en läkare som inte förstod min ångest. Jag orkade och vågade nu stå på mig. Jag hade förstått efter lång tid av förnekelse att jag inte skulle orka arbeta.
Rakare rygg och bättre nacke
Sommarkursen 2004 upplevde jag att axlarna åkte lite bakåt och att hela jag blev rakare, allting sker successivt, svanken har minskat och jag har blivit mycket mer kroppsmedveten.
Under årets sommarkurs 2005 efter en Qi reglering så kände jag att nacken var helt lös och ledig och det var en sådan frihetskänsla. Jag har haft ont och spänningar i min nacke så länge jag kan minnas.
Utsträckt rygg och ökad kroppslängd
På nivå 2 under ett träningspass så kom det som en tryckvåg genom kroppen och jag blev först rädd, det har känts så förut men då vågade jag inte gå vidare. Nu tänkte jag istället ”keep calm, relax” och låt det ske som ska ske. Jag kände att jag blev avslappnad i midja och svank och sen gick benen ihop och då brukar de bli spända men istället sträcktes jag upp i kroppen och fick en annan kontakt och tyngdpunkten hamnade mitt under fötterna. Jag fick en helt annan kroppshållning. Nu, efter sommarkurserna, går jag omkring och njuter av att vara en centimeter längre och det känns inte jobbigt att sträcka på min rygg, snarare skönt.
Att be om hjälp
Jag kan känna att jag kan stå på mig mer och att jag kan ha ett ”gentle smile” vilket är en gåva. Jag kan vara lugnare och tryggare med mig själv och vet mer mina gränser. Tidigare fick jag ångest varje gång jag var tvungen att säga nej till mina vänner om det var något jag inte kunde göra ex. att lyfta saker. Nu kan jag helt enkelt säga det. Att be om hjälp och berätta om mina besvär har varit en stor utmaning för mig. När man är van att klara sig själv är det väldigt svårt att erkänna att man behöver hjälp. Min förståelse för andras problem har också blivit större.
Qigongen har varit bra och är bra för mig på många vis. Jag har hittat ett sätt att träna min kropp och hålla igång på. Jag har börjat öppna upp mer och törs testa saker jag inte vågat för att jag inte vetat var mina gränser går.
Högre energinivå och bättre självbild
Otaliga gånger har jag suttit hemma på kvällen och inte orkat hitta på något för att jag varit så trött. Det har känts som att livet runnit ifrån mig. Jag har suttit där och varit arg på mig själv för att jag inte orkar träffa kompisar, tänkt att jag är värdelös och det har inte varit speciellt bra för min självbild. Med träningens hjälp kan jag fylla på med Qi (livsenergi) och under senare år har jag inte haft samma problem med orkeslöshet. Min självbild har blivit mycket bättre och om jag blir trött så tillåter jag mig själv att vila, så enkelt men ändå så svårt! Jag kommer inte in i samma onda cirkel med deppighet, trötthet och oro.
Anna Ulin
Flera berättelser från Anna Ulin :