Jag har haft mycket problem med ryggskott som sista gången innebar fem veckors sjukskrivning. Det satt i länge och jag var ofta sjukskriven, mina axlar var stela och värkte ständigt. Jag hade också problem med nacken.
Svårt få långvarig lindring
Några gånger om året gick jag till en naprapat. Det hjälpte för stunden men jag var tvungen att gå tillbaka efter ett tag. Jag var trött på att alltid vara stel, öm, ständigt ha värk och vara deprimerad. Jag tänkte hela tiden på smärtorna och hur jag skulle bli av med dem. Samtidigt fanns ju vardagslivet med barn och jobb som skulle skötas. Det var en väldigt jobbig tid när jag tänker tillbaka.
Naprapaten nämnde qigong. Jaha, tänkte jag. Det hade jag precis läst om i en tidning. Jag ringde kontaktpersonen på orten och kom därigenom i kontakt med träningsgruppen i Trollhättan.
Första grundkursen
Ett par veckor senare var det dags för en grundkurs i Göteborg. Det var spännande. Lugnt och skönt, ingen stress. På kvällen efter kursen så somnade jag på en gång. Klockan ringde sex på söndag morgonen. Jag hade sovit hela natten. När jag vaknade kändes kroppen som ett gelehallon. Jag var mjuk och smärtfri. Jag var helt lyrisk!
Tårögd naprapat
Tre månader efter min första helgkurs hade jag bokat tid hos naprapaten. Jag var nyfiken på vad hon skulle säga efter min qigongträning. Jag la mig på britsen och hon frågade direkt vad som hade hänt. Båda benen var lika långa. Det hade de inte varit under de fem åren hon tagit hand om mig. Det fanns inte en enda låsning i ryggen. Hon frågade mig vad jag hade gjort. Jag svarade att jag gjort det hon tipsat mig om. Stavgång frågade naprapaten. Nej, qigong svarade jag. Hon fick ståpäls och lite tårar i ögonen.
Inga värktabletter behövs
Nu lägger jag mycket tid på qigongen. Det är en jättebra träning som jag varmt kan rekommendera. Tidigare gick jag till läkaren som gav mig värktabletter. I dag tar jag itu med det själv genom qigongen. Jag har fått ett redskap att ta hand om mig själv.
På fritiden har jag små barnbarn att ta hand om och det går inte att ha ont någonstans när man är med dem. Jag ska testa att lägga dem på soffan och träna qigong så blir de förhoppningsvis lugna.
Nu kan jag använda min fritid till något annat än att tänka på min värk. Min omgivning är imponerad eftersom de vet hur ont jag haft. Livet är i gång igen.
Marie-Louise Sahlin