Flera år har jag haft en mycket jobbig situation på mitt arbete. Ständiga omorganisationer, chefsbyten och så mitt eget huvudansvar mitt i allt detta; att ta hand om mycket svårt sjuka, handikappade barn och deras föräldrar till lägsta möjliga kostnad.
Det gick som det gick. En dag kom jag inte ihåg vägen hem, som jag kört fram och tillbaka under så många år. Allt blev svart. Plikten framför allt, så mer eller mindre mot min vilja, och trots mina arbetsgivares protester, sjukskrevs jag av en mycket klok läkare under lång tid.
Qigong hade jag hört talas om som lunchgympa till mysig musik och angenäm avslappning, som ett välkommet avbrott i arbetet. En väninna till mig, med mycket svår astma hade pratat om sin Oigongträning och sagt att jag skulle pröva för min egen skull med tanke på den stressituation jag befann mig och min allergi som hon kände till. Dock nappade jag inte förrän jag satt där och kom på hur vital och pigg hon blivit efter det att hon börjat träna…
Under våren 1999 gick jag min första helgkurs. Ganska direkt kände jag att träningen passade mig perfekt. Att stå stilla, inte bli svettig eller behöva springa omkring med andan i halsen. Och ingen träningsvärk efter många timmars övning! Tänk! Ändå känner jag att varje liten muskel i min kropp är genombearbetad. Samtidigt finns den mentala biten med i träningen. Det går inte att beskriva.
Sålunda började jag träna hemma ganska regelbundet. Nu har jag gått tre sommarkurser à nio dagar, både steg ett och två, flera återkommande fyradagars träningskurser och helgkurser både i Bollnäs och här i Stockholm. När jag kom hem på kvällen efter att ha kört bil i 60 mil efter en av sommarkurserna, steg två i nio dagar i Hamburgsund, så gick min man och jag ut med vår storpudel Tsar på en längre promenad. Jag märkte att jag bara flöt fram. Jag kände inte av mina ben. Min man gick bakom och skrattade för han hann inte med hur han än försökte.
Stressproblematik var den egentliga anledningen till att jag började träna men jag hade också någon form av diskbråck. Det gjorde att jag hade så ont tex. när jag körde bil att jag hela tiden måste röra på mig för att stå ut. Satt jag i möten fick jag ofta ställa mig upp på grund av smärtan. Den smärtan känner jag inte av alls nu. Nu orkar jag stå långa stunder. Det märker jag av bl.a. när jag sjunger i min kör. Flera av de andra deltagarna, även de yngre, klagar över ont i rygg och fötter medan jag, 60+ kan stå i en timme, som det oftast är frågan om vid större konserter, och rent av vila.
Jag är också överrörlig – något som finns i släkten – och från tidig barndom har jag haft artros i händer och handleder. Bara att röra ett papper med tummen och pekfingret har gjort så ont att jag varit tvungen att både stöna och skrika av den intensiva smärtan. Den smärtan upplever jag inte mer.
Min allergi som jag haft sedan jag var barn har jag kvar. Dock har jag inte så mycket besvär av den som jag rätteligen borde eftersom jag i tester reagerar på nästan allt vad det gäller pälsdjur och pollen, kvalster m.m. Jag känner mig inte som en allvarligt sjuk allergiker utan jag lever som vanligt.
Rörelserna är en tillgång i vardagen. Det är en väldig kraft i övningarna som jag känner av mer och mer. Jag känner att jag står stadigt med fötterna på jorden trots att det stormat och fortfarande stormar friskt runt mig. Det är en trygghet att kunna träna Qigong bara genom att reglera kroppen, sluta ögonen, göra La Qi en stund och känna hur lugnet infinner sig. Tankemässigt har jag märkt att Qigongen är med mig hela tiden. Jag har lärt mig att prioritera mera och ta vara på mig själv. Det går inte att tänja ut sina gränser hur mycket som helst. Även när människor runt mig inte mår så bra så tjänar ingen på att jag också mår dåligt. Jag försöker istället att ta det lugnt, vara mer här och nu, inte oroa mig för allt möjligt som händer eller kommer att hända i en oviss framtid.
En sak är då säker efter de här åren. Zhineng Qigong är då rakt ingen lunchgympa som jag trodde innan jag tog steget helt och fullt ut. Det är en strukturerad, synnerligen intensiv, träning som ger resultat och det bästa av allt: Det känns så bra att träna tillsammans med alla andra Qigongare!
Britt Lindestål