Jag kände intuitivt att Zhineng Qigong var min grej när jag såg en artikel i en tidning. Och jag hade helt rätt. Jag har tränat i tio år nu. I början tränade jag regelbundet om än ganska slarvigt. För fem år sedan kände jag att jag behövde träna mer. Mitt jobb är stressigt och samtidigt blir jag ju hela tiden äldre. Det var väl egentligen först då som jag började träna på riktigt. Jag gick alla helgkurser och sommarkurser som jag kunde och ökade träningen hemma. Det har kostat tid och pengar men jag har medvetet valt att prioritera Qigongen. Jag känner att jag verkligen behöver den.
Stöd och uppbackning på kurser
Även om en metod är bra så hjälper det ju inte om man inte tränar. Zhineng Qigong har ett fungerande koncept med kurser man kan repetera. Man får mycket stöd och uppbackning vilket gör det lättare att behålla kontinuiteten i träningen. På kurserna träffar man många positiva förebilder och att höra om andras förbättringar ökar motivationen.
Hemliga vän
Andra människor kanske håller sig i form på andra sätt, till exempel genom att dansa eller springa. Men om något händer, man kanske bryter ett ben eller så är det för halt för att springa, då kan man ju inte fortsätta. Qigong kan man alltid träna. Var och när som helst, ung eller gammal, frisk eller sjuk. Träningen följer med överallt.
När jag ska ut och resa brukar jag ibland ha väldig resfeber. Tränar jag ett ordentligt pass kvällen innan så sover jag gott och kan träna igen när jag kommer fram. Alfons Åberg har sin hemliga kompis. Qigongen är min. Den följer med mig överallt.
Fysiska förbättringar
Förbättringar som jag fått av träningen har kommit smygande. Jag har inte någon konkret smärta som försvunnit. Samtidigt blir jag ju äldre och det är svårt att veta var jag hade varit utan Qigongen. Helt klart så har min hållning blivit bättre. Förut var jag väldigt sned i huvudet och i axlarna. Korrigeringar på kurser har gjort att det rätats upp. Min kropp har också blivit mycket mjukare och smidigare, trots att jag ju är tio år äldre i dag jämfört med när jag började träna. Egentligen borde jag ju ha blivit stelare. Vänner och bekanta ser också mina förbättringar.
Akutmedicin
Qigongen är som en akutmedicin som fungerar mot allt möjligt. Den är en lugnande medicin om jag är orolig, huvudvärksmedicin om jag har huvudvärk. Om jag kommer hem och har haft en jobbig dag kan jag träna ett extra långt pass och då känns det bättre. För mig är det ett mycket bättre sätt att varva ner på än att dega i soffan framför TVn.
Egentligen tränar jag inte för att få något speciellt resultat. Träningen är ett mål i sig och jag njuter av den. Den är en belöning till mig själv, inte minst gruppträningen. Och för att inte tala om sommarkurserna. På alla sommarkurser jag varit på har jag haft stunder när jag känt mig som barn på nytt, som om jag skulle ha hela livet framför mig. Där får jag en känsla av den jag kunde vara. Den känslan kan jag ta med mig i träningen hemma.
Margareta Willner-Rönnholm