Jag hade stora problem med tennisarmbåge, som antagligen berodde på att två kotmellanrum i nacken har sjunkit ihop. Min fysioterapeut dömde ut den form av träning jag höll på med eftersom man där skulle böja nacken bakåt. Då var det någon som tipsade mig om Qigong och jag lyckades till och med locka min sambo med då vi fick en kurs till Borgå 2005. Vi bildade en grupp, som tränade Qigong tillsammans en gång i veckan, vilket vi har fortsatt med sedan dess. Numera är vi en självinstruerande grupp i medborgarinstitutet. Efter en tids regelbunden träning försvann mina symptom.
Det svåra är att träna regelbundet men det är det enda som hjälper. Då jag höll en paus i träningen började jag genast känna av min nacke, som blev stel och eländig, men till all lycka kände jag ingenting i armen. Genast efter första träningen kände jag att det löste upp sig i nacken.
Koll på depressionen
Jag har hållit på med en massa olika alternativa träningsformer så någon brist på kunskap har jag inte, men ändå tycks det vara svårt att inse att det enda som räknas är att träna. Det finns ingen genväg. De fysiska symptomen är ändå lätta att se och åtgärda, men den mentala biten är svårare. Jag har lidit av regelbundet återkommande depressionsperioder. Qigongträningen och sättet att tänka hjälper mig att vara mera närvarande och att fokusera på det positiva och på att hjälpa andra. Även om det kommer svackor kan jag nuförtiden hantera det på ett lite annat sätt, det känns inte riktigt lika skrämmande.
Det vänliga leendet
När vi i Qigong lär oss att se på världen med ett vänligt leende är det inte bara en yttre grej utan vi påverkar faktiskt både oss själva och dem vi möter. Forskningen visar att ansiktets muskler aktiverar samma processer i hjärnan, som den spontana känslan. I mitt arbete använder jag ett stresshanteringsprogram, som går ut på att lära sig att åstadkomma balans i sitt autonoma nervsystem. Genom att andas i en jämn rytm och fokusera på hjärtat samt känna någon positiv känsla uppnår man koherens (balans mellan sympatiska och parasympatiska nervsystemet). Detta syns då man mäter hjärtrytmfrekvensen. Forskning har visat att vi påverkar varandras koherens. Om mitt autonoma nervsystem är i balans (t.ex. för att jag tränar Qigong), påverkar jag den jag möter på ett positivt sätt.
Vi strävar alla efter någonting gott, de känslor som bäst försätter oss i ett tillstånd av koherens är tacksamhet och välvilja, att ta hand om. I Qigongen finns de inbakade.
Anita Björkestam