Det var en kollega på mitt arbete som hade hört talas om Qigong och berättade för mig. Jag hade ont i axlarna och tänkte att ”ska jag behöva gå och få massage hela livet, det måste finnas något som jag kan göra själv”.
1997 gick jag min första helgkurs och jag trodde jag skulle vara helt slut efter den första dagen men jag var jättepigg och hade inte ont i axeln. Jag fortsatte gå fler helgkurser och min man sa till mig att träna då jag blev mycket gladare när jag gjort det.
1998 var jag gravid med mitt andra barn. Jag tränade regelbundet då jag tänkte att det var bra för såväl mig som barnet. I min tanke så hade det tidigare varit helt otänkbart att tänka sig att gå kurs i 9 dagar på sommaren.
Det var två månader innan sommarkursen och jag hade det stressigt, tränade lite, var mycket trött och började få foglossning. Veckan innan sommarkursen var jag på kontroll på mödravården. Barnmorskan sa att jag måste ta det lugnt och mina blodvärden var mycket låga. Då åkte jag på sommarkursen och var gravid i 7:e månaden.
Hemma innan sommarkursen så var jag hungrig hela tiden och var orolig att jag skulle ha svårt med bestämda mattider men väl på kursen så var jag inte alls så hungrig. Jag var pigg och sov inte många timmar per natt. En person sa till mig att jag gick helt annorlunda, det var efter 3,5 dag på kursen. Istället för att ha ont och gå som en anka, gick jag rakt.
Efter kursen var jag hos min läkare. De tog nu om alla prover som jag tog innan kursen och nu var alla värden väldigt bra. De var t o m bättre än vad de varit i början av graviditeten. Jag hade inte längre någon foglossning. Jag fortsatte träna in i det sista och när Tom var två veckor gammal så var han med på en helgkurs. Han bara sov och tittade upp ibland och var så nöjd.
Qigong är ett sånt redskap för livet.
Stina Palmqvist