Jag började egentligen träna Qigong för jag var så stel och hade ont i lederna. Jag hade inte reumatism men det var lite samma symtom. Jag hade ont i axlarna, nackspärrar och tog en del smärtlindrande mediciner. Jag blev av med det här i stort sett under en grundkurs. Nu när jag tränar regelbundet har jag inga problem med lederna.
När jag började träna hade jag kronisk bihåleinflammation ungefär 2 – 4 gånger per år. Vid varje tillfälle fick jag fick äta antibiotika och man spolade bihålorna. När jag deltog i min första sommarkurs 2001 blev jag riktigt sjuk. Jag fick inflammation med hög feber och ansiktet var riktigt tjockt. När jag kom hem var jag fortfarande svullen och snorade grönt i två veckors tid. Jag snöt ut stora mängder – det kändes som om halva hjärnan kom ut det kom sådana mängder. Efter det har jag inte haft någon bihåleinflammation mer. När jag fick snuva tidigare slog det alltid till mot bihålorna men det gör det inte mera. Det är helt borta och alla sa att jag var platt i ansiktet.
Under september förra året föll jag utför en lång trappa i september och slog knäna. Läkarna punkterade båda knäna. Det var så olyckligt för jag skulle på en resa till Lappland med vandring en vecka senare. Jag grät hemma och var arg för min otur eftersom läkarna förbjöd mig att resa och sa att jag skulle vara sjukledig en hel månad. Under en veckas tid tränade jag Shenxin Qigong hemma och kände mig så bra att jag ville åka. Det fungerade utmärkt och jag kunde delta i dagliga 2,5 mils vandingar.
För varje sommarkurs har jag blivit bättre i min skolios, successivt har ryggen rätats ut.
Qigongen har betytt mycket för mig, jag har blivit mycket lugnare och gladare och mer koncentrerad. Tidigare var jag ganska pessimistisk lagd och blev irriterad över småsaker.
Eva Jansén