Livshotande upplevelser
Från sekelskiftet och fram till 2006 upplevde jag ett flertal händelser som har märkt mig för livet. Efter 2006 lugnade mitt liv ned sig och jag trodde jag äntligen skulle få slappna av. Detta var tyvärr ej fallet för min kropp.
De första symptomen var trötthet, yrsel, kraftig puls, oregelbunden kroppstemperatur, med kyla och värme om varandra. Jag fungerade någorlunda, jag arbetade, var mamma osv. Åren gick – på något vis.
2011 fick jag en virusinfektion som vägrade släppa taget, jag fick en antibiotikakur mot lunginflammation. Kroppen var kraftigt försvagad.
Kroppen bröt ihop
Under åren blev min hälsa bara värre. I 2013 bröt kroppen helt ihop. Jag försökte förmedla de ändringar som hände till min läkare, men jag kände inte att jag blev hörd. Han gav mig diagnosen deprimerad och skrev ut antidepressiva mediciner.
2014 bytte jag till en läkare som tog mina besvär på allvar. Jag gick genom en psykiatrisk utredning där depression blev exkluderad som möjligt huvudproblem. Jag fick diagnosen utmattningssyndrom och enda hjälp var anpassningar av min vardag för att kunna hantera sjukdomen.
Det “susade” i mitt huvud och mitt minne och koncentration var usel. Jag hade hög puls och var mycket känslig för ljus och ljud. Jag var utbränd och trött hela tiden, men samtidigt sömnlös på natten. Min mage var orolig och jag hade ständiga smärtor i kroppen. Jag var dränerad på energi. Jag kunde inte köra bil eftersom jag var plågad av yrsel och min balans var mycket dålig. Jag klarade inte längre av att hantera barnens skola och fritid.
2015 fick jag via en bekant information om sommarkursen i Nossebro. Jag åkte dit med förhoppning om att min hälsa kanske kunde bli bättre, men jag såg för mig att jag fick ligga på en madrass under hela kursen.
Total förbättring
Kort efter kursstart hände det stora förbättringar: Jag klarade att stå under alla övningar. Jag kunde också hålla balansen och stå med fötterna ihop hela tiden. Utan problem satt jag i en matsal med massor av folk, hemma hade jag inte ens klarat att sitta vid middagsbordet med min egen familj. Jag blev klar i huvudet och klarade av att koncentrera mig. Mina bekymmer blev mindre. Min kropp fick varva ner och smärtan reducerades. I sovsalen tillsammans med flera andra kursdeltagare fick jag faktisk sova på nätterna. Jag trodde det var omöjligt. Nu ser jag en ny ljusare tid framför mig.
Läs mer om Heges bakgrund här: https://www.nrk.no/mr/_-me-pasientar-vert-ikkje-tatt-pa-alvor-1.12348685
Hege Indstø