Förkylningar har varit gisslet i mitt liv, ända sen jag var barn (idag är jag 53). Varje gång jag blev förkyld – och det blev jag fort och lätt – fick jag s.k. falsk krupp. Normalt växer det bort efter några år, men jag levde med detta ända upp i vuxen ålder.
En förkylning började alltid med mycket ont i halsen, svullna mandlar och svårighet att svälja och prata. Det brukade vara i 1-2 veckor och övergick i snuva, med totalt igentäppta näsgångar. Det gick åt många näsdroppar (vilka för övrigt förstörde mitt luktsinne). Snuvig och igentäppt kunde jag vara i 8-10 veckor. Under tiden utvecklade jag också en rejäl bronkit. Det var mycket smärtsamt och tröttsamt att vecka efter vecka hosta sig genom nätterna och ändå vara tvungen att gå och arbeta. När bronkiten läkt någorlunda tog rethostan vid och den var inte att leka med. Tala i telefon t.ex. var inte att tänka på, det satte omedelbart igång en hostattack, vilken kunde vara i flera minuter. Tårarna sprutade. Var det riktigt illa kunde jag hosta sönder halsen igen och det resulterade i en ny bronkit. Det kunde ta upp till 4 månader att bli av med rethostan.
Den stora förbättringen kom under min första sommarkurs 2001. Då blev jag mycket förkyld och störde säkert mina rumskamrater på nätterna med hostan. Efter det blev förkylningarna märkbart lindrigare och nu för tiden blir jag knappt sjuk. De småförkylningar som fastnar på mig är som lätta sommarbriser i jämförelse. De går över på några dagar och jag hostar inte ens.
Förstår du nu att jag är glad? Jag är så nyfiken på nästa förbättring….
Carina Lindblom