1986 bröt jag ett ben. Det var ett komplicerat brott och läkningen drog ut på tiden. Efter infektioner i benet slutade det med att läkarna ville steloperera. Jag satt i rullstol i början och fick sedan gå med kryckor. Min kusin, som redan utövade Qigong ringde mig för att fråga om inte det här med Qigong skulle vara något för mig. Vi gick på en föreläsning och jag blev väldigt tagen och anmälde mig direkt till helgens kurs.
Min bror och min svägerska hade varit med på en sommarkurs och de sa till mig att detta måste du bara göra. Sommaren 2000 var det dags och det mest revolutionerade var att jag blev av med värken i mitt ben. En muskelplätt mellan skulderbladen med värk försvann också och sedan har det jobbat vidare där. Jag hade i flera år ätit massor av värktabletter vilket jag nu kunde sluta med.
Resultaten kommer inte utav sig själv utan man får ge järnet och kämpa så kommer de och jag tycker att man på så sätt får med sig resultaten på rätt sätt. Nyfikenheten lockade mig att börja med Zhineng Qigong och driver mig fortfarande. Det här är en ”gudagåva”. Innan jag började med Qigongen så hade jag provat yoga, vanlig gymnastik, sjukgymnastik, rehab och akupunktur men inget av det hjälpte mig. Tidigare så har jag haft handikapptillstånd i bilen men fr.o.m. i år så får jag inte det då jag är för frisk!
Något som känns mycket bra är att jag kan föra vidare till mina barnbarn, jag kan ge dem trygghet. Vi har lärt oss ordet ”kommunicera” i sommar, man behöver inte bråka för att man tycker olika.
Birgitta Mandorf