Detta är en intervju som genomfördes på Vinterkursen i Shenxin Qigong 2005:
Jag mådde inte så bra när jag kom hit. Jag hade mycket astma, jag hade ingen balans, jag kunde inte hålla upp min kropp riktigt och hade det tungt att gå uppför trappor. Jag lät väldigt mycket, jag andades väldigt hårt. Jag lyfte inte på benen utan släpade dem efter mig. Jag gick liksom en hundraåring.
Jag trodde jag skulle ha en stol bredvid mig, träna lite, sätta mig ner och vila, stå upp och träna lite till. Jag hade ingen aning om att jag skulle orka stå och träna så här mycket, det beror på Qifältet. Så jag tränade och det gick bättre än jag trodde. I början gjorde jag inte allt som det var sagt, men nästa dag blev det mer liksom nästa dag. Och till slut var jag jätteduktig och gjorde allt.
Det var väldigt jobbigt med alla böjningarna ned mot golvet, ner på golvet kom jag ju inte men det var väldigt bra för magmusklerna, dom var ju helt otränade.
Under en kväll hostade jag väldigt mycket. Jag hostade äntligen upp en mängd av det slem som suttit längst ner i lungorna i månader efter månader och täppt så att jag inte kunde andas. Det kom varken upp med jättehårda mediciner eller inhalationer i maskin. Det har inte hjälp att göra rörelserna hemma en gång om dagen. Det gav resultat först efter träning hela dagarna i fyra dagar och på kvällen kom allt upp. Jag känner mig nu mycket friare och kan andas bättre. Jag är också mer klar i huvudet, inte så tung och kan tänka lite bättre.
De första åren, (efter projektet med Astma och Allergi föreningen i Stockholms Län 1997), tränade jag väldigt mycket. På senare tid har det blivit mindre och jag inser nu att jag måste träna mycket, mycket mer eftersom medicinen inte hjälper, för att leva vidare på ett bra sätt. Men när man mår dåligt har man inte samma tankekraft för att komma igång och träna.
Nu kan jag dessutom gå över den lilla barriären in i träningshallen utan att hålla i mig på sidan i räcket. Balansen har blivit bättre. Men jag kan inte stå på en fot. (Prövar och det fungerar). Men jag kan ju stå på en fot. Jag kan nog göras mycket mer än vad jag tror.
Uta Nettlich
2005-04-11