Jag började träna Qigong förra året och i vår har jag deltagit i projektet i Stockholm. Min bild av Qigong innan jag började var att träningen kunde vara bra för rygg och axlar. Det hade jag läst i olika tidningsartiklar och det lät bra tyckte jag. Under min första helgkurs förstod jag dock att Qigong var bra mot så mycket mer. Kursdeltagarna berättade om sina förbättringar på en mängd olika problem såsom migrän, allergi och astma och det var mycket som stämde in på mig.
1996 fick jag astma och allergi. Innan dess hade jag tränat jympa av olika slag men jag tvingades sluta för att jag inte klarade av alla starka dofter från parfymer och liknande. Och vad händer när man slutar träna – jo, jag gick upp i vikt. Vad jag har märkt till min stora förvåning är att jag går ner i vikt av Qigong-träningen. Viktminskningen började redan då jag bara tränade hemma men under projektet har jag gått ner ännu mer. Det hade jag inte väntat mig så jag frågade en Qigonglärare om det verkligen kunde bli så. Han svarade att när man tränar Qigong så försöker kroppen återställa det som avviker från den bästa hälsan. För vissa kan det innebära att man går upp i vikt medan andra går ner i vikt. Min aptit har ökat och jag äter mycket mer men trots det så går jag ner i vikt.
Under hösten var det tungt att träna och jag kände mig omotiverad. Jag visste inte om jag skulle orka vara med i projektet men alla pratade så varmt om det. Projektet blev som en nystart i livet. Till min stora förvåning och överraskning upptäckte jag att det var roligt att träna igen. Helt plötsligt kände jag mig också glad helt utan anledning. Jag har aldrig varit direkt deprimerad men däremot ofta trött. Jag gick och lade mig jättetrött och vaknade om möjligt ännu tröttare. Det enda min energi räckte till var att jobba och sköta hushållet. Jag gjorde ingenting annat. Konstföreningen som jag tyckte så mycket om tänkte jag gå ur för att jag inte orkade gå dit.
Genom Qigong-träningen har jag fått mycket mer energi och jag orkar mer. Jag vaknar pigg och utvilad på morgonen. Jag kan gå rak i kroppen och jag orkar sitta med rak rygg utan ansträngning. Det orkade jag inte förut men nu blir det så automatiskt. Och jag tänker vara kvar i konstföreningen.
Med åldern så har mina fingrar blivit sneda och börjat värka. Läkarna menade att det var naturligt, att jag helt enkelt fick acceptera att fingrarna blev deformerade och gjorde ont. Under projektet har fingrarna faktiskt blivit rakare och gör mindre ont, trots att läkarna sa att det inte fanns något att göra.
Allting känns lättare idag. När jag började träna förra året var min andning mycket tyngre. Jag flåsade när jag gick men så är det inte längre. Andningen fungerar bättre och min kropp känns lättare.
Det har hänt mycket under det året som jag tränat. Jag är gladare och piggare. Jag har fått resultat som jag inte hade en aning om att man kunde få. Kilona försvann och ryggsäcken har blivit lättare. Jag har dessutom blivit längre – jag har fått tillbaka min rätta kroppslängd på många sätt – inte bara längdmässigt.
Barbro Waterval