Jag åkte skidor vid Hellasgården utanför Stockholm. Jag föll så olyckligt att när jag reste mig upp hade armen fastnat. Jag hade fått en så kallad frozen shoulder skada. På Maria vårdcentral frågade man om jag ville ha akupunktur eller smärtstillande. Akupunktur verkade spännande och det fungerade direkt på mig. Jag gick tre, fyra gånger och smärtan försvann, men jag kunde inte röra armen, den hade fastnat i en position och var helt orörlig.
Jag fick klassisk sjukgymnastik och gick där två gånger i veckan. Olyckan hände i februari men fortfarande i maj månad kunde jag bara lyfta armen en liten bit. Under sommaren tränade jag med att dra i band som jag hade fått. Men jag kunde fortfarande inte lyfta armen över axelhöjd. I slutet av augusti sa sjukgymnasten till mig, ”eftersom akupunktur fungerar så bra på dig, kanske du ska pröva qigong”.
När jag gick på stan fick jag radarblick, jag såg den där affischen som berättade om en kurs vid Telefonplan. Där var massor av människor – bortåt 100 stycken. Och jag var arbetslös så 1600 kronor var väldigt mycket pengar för mig. Jag gick kursen, men ingenting hände. Jag var rasande. 1600 bortkastade. Men vi fick ju ett litet band så jag fortsatte att träna, måndag, tisdag. I mitten på veckan när jag vaknade på morgonen fick jag upp armen. Detta är sant, det är ingen skröna. Det kändes som ”ta din säng och gå”.
Så fortsatte jag att träna en tid men sen slutade jag för jag hade ju uppnått mitt mål. Men efter ett halvår kände jag en saknad, det var något som träningen gett mig som inte längre fanns. Så jag började igen, gick på dropp-in på tisdagarna och försökte lära mig rörelserna mer perfekt.
Sen har jag ju gått på sommarkurser. Nu kan jag säga – jag tränar för mitt mentala välbefinnande. Jag tycker att jag mår så mycket bättre när jag tränar. Nu har jag inte varit på sommarkurs sedan 2003 så det var en stor kick för mig att komma hit.
Susanne Gunnersen