Jag har tränat Zhineng Qigong i tre år och har under den tiden haft både underbara upplevelser och tuffa perioder. Träningen påverkar, utvecklar och utmanar hela människan, både själsligt och kroppsligt.
Jag känner tydligt att jag på många områden flyttat fram positionerna mot en bättre hälsa. Men det verkar som om det vore en jäkla naturlag att jag titt som tätt ska behöva ta ett eller två steg bakåt innan vissa processer får vind i seglen.
Jag har valt att berätta om en av mina förbättringar, som jag är mycket glad och tacksam över att kunna konstatera att jag till 95% är besvärsfri ifrån. Jag har sedan 19-20 års ålder ( är 31 idag), haft återkommande ryggskott, på grund av stelhet och upphakning i nedre ländryggen. Tre, fyra stycken varje år som var så kraftiga att det blev sängliggande, golvliggande och egendomliga och högljudda promenader till kök och toalett. Jag knaprade smärtstillande medel som om det vore jordnötter. Besökte frekvent kiropraktorer och naprapater, som i bästa fall avhjälpte det akuta stadiet. Perioderna mellan ryggskotten kunde ibland vara besvärsfria, men ofta med en slags molande lågintensiv värk. Detta påverkade mej även psykiskt en hel del då jag blev förtvivlad och förbannad på den ständigt återkommande plågan, och det gjorde inte saken lättare.
Jag minns sommaren 2002 som en enda prövning i smärttolerans, hade en envis låsning i ryggen och min dåvarande kiropraktor började ge upp och pratade om sträckbänk. Jag åkte på sommarkurs i 18 dagar och var säker på att det skulle lösa sej där, men icke. När jag kom hem så träffade jag min nuvarande kiropraktor som lyckades manipulera bort låsningen, och som sa att ryggen möjligtvis började att bli friskare och att det var därför som denna låsning blev mer långvarig än tidigare. En paradoxal teori som jag gärna ville tro på. Nu har det gått snart två år sedan dess och jag har inte haft en enda låsning, bara några mindre känningar.
Går nu till kiropraktorn var tredje, fjärde månad och får små justeringar som behövs då jag jobbar som målare. Han säger att han betraktar min rygg som helt frisk och att det är smått otroligt med tanke på min tidigare problematik och mitt yrke. Jag känner mej mycket lugnare nu då jag vet att jag tränat mej till en mycket friskare rygg och att man faktiskt har en del att själv säga till om i sin egen läkeprocess.
Mikael Westh