Jag har arbetat heltid som kokerska i sammanlagt 40 år. Arbetet i storkök och förskola har inneburit många tunga lyft och obekväma arbetsställningar, som slitit hårt på kroppen. När jag var 45 år, var det en förtjusande kattdam (hon fick flytta) som utlöste min allergi och astma. I februari 1997 blev jag långtidssjukskriven för värk i nacke, axlar, handleder, höger höft och känslobortfall i höger fot. Läkarundersökning visade att sjätte och sjunde halskotorna var slitna samt fotlederna. Någon rehabilitering från arbetsgivare eller försäkringskassa var inte aktuell och inte heller klassades mina besvär som arbetsskada. Jag hade svårt att acceptera min situation. Jag gick på vattengymnastik och till sjukgymnast där jag fick massage och akupunktur. Hon ”bröt och knäckte” efter konstens alla regler, men det blev bara kortvariga förbättringar.
Så kom LänsSvalan och jag läste om Qigongprojekt 1997 och tänkte att träningen möjligen kunde göra något åt värken, så att min livskvalitet kunde förbättras. Jag anmälde mig och har sedan dess deltagit i alla projekten, tisdagsträningarna och varit på en sommarkurs i Hamburgsund.
Jag minns mitt första projekt. Jag kunde inte vinkla handlederna så mycket och min vänstra axel värkte som en böld. Under en träningshelg gick Su Dongyue förbi och lade sin ena hand mot min framåtvända vänstra handflata. Det kändes som om jag lättade från golvet av smärta. Min glädje var stor, när jag efter någon dag insåg – JAG HAR INTE ONT I AXELN LÄNGRE! Och astman blev bättre av bara farten.
Jag har varit ledamot i vår bostadsrättsförenings styrelse och arbetat med planering och upphandling av ett stambyte i vår förening, som har 93 medlemmar/lägenheter. Stambytet genomfördes under 2002-2003. Det tog mycket tid att vara kontaktansvarig mellan de boende och byggföretaget. Samtidigt fick min mamma ytterligare en hjärtinfarkt. Jag valde bort qigongträningen, vilket påverkade min hälsa. Min ”nervösa mage” som jag trodde var stressrelaterad, visade sig bero på en glutenintolerans och underfunktion i sköldkörteln. Jag har funderat på om glutenintoleransen inte skulle brutit ut om jag fortsatt att träna lika flitigt som tidigare. Nu är det i alla fall regelbunden träning som gäller.
Min mamma dog strax innan projekt 2006 startade och jag känner att den intensiva träningen blev min livlina i sorgearbetet. Lars vänliga uppmaning ”att behålla lugnet” gör att jag kan hantera mina känslor mycket bättre.
Det bästa med qigongträningen är att jag har en större rörlighet, bättre styrka och ökad livskvalitet.
Maj-Britt Göransson
Född 1940