Vår andra Höstkurs i Finland efter pandemin hölls även den utanför Pargas, i Pjukala. Samma byggnad där vi år 2007 började med Höstkursen i Finland. Höstkursen är en 4-dagars internatkurs öppen för dig som gått en grundkurs i Lyft Upp Qi. Vi tränar i huvudsak de övningar vi lärt oss på den kursen.
Många deltagare kommer varje höst och vill inte vara utan den gemenskap och den påfyllning av qi inför vintern som kursen innebär. Stämningen var god och omdömena som lämnades i en anonym enkät efter kursen gav mycket fina resultat.
Kursen avslutades med ett cirkelsamtal där flera berättade om hur tacksamma de var för kursen och den goda stämningen. Flera delade med sig av sina resultat av kursen, såväl fysiska som mentala.
Den här gången väljer vi att enbart dela utdrag ur en deltagares berättelse.
”Tack för höstkursen. Det blev svårt i cirkeln på söndagen. Det kändes fel att prata om små resultat under höstkursen, när jag fått så enormt stora resultat under de senaste åren. Det fanns så mycket jag ville berätta och dela med mig att det låste sig för mig.
Det är så skönt att vara på kurs när alla reaktioner är fysisk smärta, inte mental smärta.
Det har varit aningen jobbig höst. Men inte alls i samma mått som förr. Känt mig ensam och utanför samhället och lite borttappad var min plats är. Nu under höstkursen fanns det flera tillfällen jag åter kände mig lycklig. Det var de bästa resultaten jag kunnat få under kursen. Att få känna lycka. Jag fick också någon slags insikt och riktning vad i min vardag gör mig bra och vad inte gör det samt i vilken riktning jag egentligen bör gå. Det var ett bra resultat.
Fysiskt så kände jag att qi jobbade på min migrän. Jag fick också känningar i gamla och nyare skador i kroppen som verkat att är läkta och fick ont lite här och där i kroppen. Inget som jag egentligen fäste mera uppmärksamhet på. Jag hade inte ett endaste tic-symtom under kursen. Första dagen var jag väldigt stel i axlar och bröstkorgen. Redan andra dagen var den stelheten borta. Har problem med min vänster axel. Under kursen var den stundvis smärtfri och rörligheten var mycket bättre än den brukar vara.
Qigongen hjälpte mig. Den räddade mig. Qigongen hjälpte mig att jag kunde hjälpa mig själv och rädda mig själv och till slut hitta hem till mig själv. Under hela den processen hade jag ett lugn och styrka i sinnet, som jag nu efteråt antar och inser att kommer mycket från qigongen och qigongtänkandet.
Min vardag och mående är nuförtiden bra. Mestadels av tiden har jag ett inre leende, antagligen också ett yttre leende. Det känns helt enkelt skönt att leva. Skönt få vara med om små fina stunder, som många inte ens märker; ex vara med mina katter, se höstlövens fina färger, bara få andas utan att ha ångest. Visst har jag ännu jobbiga stunder och perioder, men inte alls som förr och jag vet att jag klarar av det jobbiga, att det bara är tillfälligt.
Kan ännu säga några ord om min nacke. Fick en skada i nack/halskotorna och nacken har opererats flera gånger. Det var rätt stora operationer. Vid den sista var det 50/50 chans om det skulle ens ge mig hjälp och det hette att det nog är mycket sannolikt att jag kommer ha kroniska nervsmärtor livet ut, nacken kommer förbli stel etc. Nu, 2024, har jag inte alls nervsmärtor. Min fysioterapeut är förvånad att jag rehabiliterats så bra som jag gjort. Nacken är i långt bättre skick än det förväntades. Jag tror att regelbunden qigongträning spelar en stor roll i att det blev ett lyckligt slut på hela den här nackepisoden.”
Lärare:
Lars Hagner