Den 18 november 1985 alltså för nu 20 år sedan hände något som kom att förändra livet väldigt mycket. Tandläkaren opererade bort ”visdomstanden” i vänster underkäke. Ansiktets känselnerv Trigeminusnerven skadades i tredje grenen och kom att utveckla ansiktsneuralgi som är väldigt smärtsamt och utlöses främst av kyla. Detta innebar att jag förutom att ha ständig daglig smärta inte kunde vistas utomhus alls annat än om det är över ca 18 gr varmt och inte regnar eller blåser. Utsatte jag mig för kyla fick jag ännu värre olidliga anfallsvisa smärtor med migräninslag (är tydligen samma nerv) som senare kom att pågå i 3-5 dagar.
Olika mediciner och blockader prövades utan större resultat. Till slut återstod bara en sak: En elektrod som är kopplad till en kraftkälla opererades in på hjärnhinnan över nervens huvudstam (ganglion gasseri) och ”avleder” på så sätt viss smärta om jag inte utsätter mig för kyla m m. Jag opererades 1987 på Karolinska Sjukhuset med lyckat resultat och detta fungerar bra fortfarande. Senare fick jag besvär även på högersidan, först mera sällan för att sedan öka. Detta skall inte kunna vara möjligt men det konstaterades att så var fallet för mig. På högersidan var det inte möjligt med liknande smärtlindring och för att stå ut med högersidans nervretning och smärta fick jag en medicin som egentligen var för epileptiker men som visat sig dämpande på ansiktsneuralgi. Det dämpade viss smärta men hade stora biverkningar i form av illamående, yrsel och allmän trötthet. Jag hade vid flera tillfällen prövat att dra ner på medicineringen, men redan efter någon dag gjorde det så ont att jag fick öka igen.
Jag lider också av migrän som är ärftlig och hormonellt betingad för mig. Jag fick ca två anfall per månad som varade i ca 3 dagar vardera. Den svåra smärtan och medicinen gjorde mig ofta ganska inaktiv, därför fick jag också magproblem.
Jag lyssnade på Mr Su Dongyue vid hans föredrag på Nästegårdsskolan i Kvänum sommaren 2004. Där kände jag att detta är absolut något för mig, jag har ingenting att förlora men allt att vinna. Jag började träna Zhineng Qigong hösten 2004 efter en helgkurs och därefter träffades vi några stycken en gång per vecka, men jag kom inte igång med den dagliga träningen regelbundet förrän efter sommarkursen 2005. Det hände så mycket. Denna kurs är det bästa som hänt mig på mycket länge! Redan första dagen drog jag ner på 1 av 3 tabletter av medicinen. Jag kände mig pigg och stark. Efter en vecka kände jag mig så pass bra att jag vågade dra ned på nummer 2. Detta var ett stort steg eftersom det skulle ta minst 6 veckor att trimma in medicineringen igen om jag blev tvungen och med stora biverkningar i form av illamående och yrsel. Jag skulle heller inte kunna köra bil på flera månader. Jag fick en del reaktioner och hade ganska ont några dagar men kände tillförsikt och att jag inte var ensam i detta så jag slutade även med sista tabletten och det fungerade! Jag kände plötsligt att värken i högersidan försvann bara lämnade mig, helt fantastisk! Mina mångåriga magproblem försvann också på kursen.
Jag tränar Zhineng Qigong själv varje dag och nu skall vi återuppta veckoträningen efter sommaruppehållet. Det har nu gått över två månader sedan kursen avslutades och jag har enbart haft ett anfall av svårare neuralgi/migrän och detta först efter två månader. Så länge har jag aldrig klarat mig tidigare på alla år! Värken på högersidan är i stort sett borta. Den vänstra sidan (ursprungsskadan) är som vanligt, kanske något bättre.
Jag har minskat 5 kg, trots att jag ätit som vanligt. Detta beror nog på att magproblemen är som bortblåsta. Visst har jag stora besvär fortfarande, med ständig värk men känner mig betydligt piggare. Med stor vilja och mycket Zhineng Qigong kommer jag att gå från klarhet till klarhet det känner jag!
Jag kan verkligen rekommendera Zhineng Qigong. Det har fungerat fantastiskt bra på mig. Börja du också, det finns ingenting att förlora men allt att vinna!
Varma hälsningar
Berith Lidberg
(49 år) Kvänum
Flera berättelser från Berith Lidberg :