Hela mitt yrkesverksamma liv har jag haft ett jobb där jag sitter mycket framför en dator och jag har länge känt att jag haft problem med stela axlar. Det har lett till att jag anpassat mig och gjort mindre och mindre av rörelser som har gjort ont. Då har axlarna blivit stelare och stelare. Det var inget jag tänkte på utan det bara blev så. Men till slut blev rörligheten så dålig att jag till exempel fick svårt att växla bilen. Då förstod jag att jag måste göra någonting åt det.
Det hjälpte inte med vanlig träning utan jag fick bara en smärta som inte gick över. Då bestämde jag mig för att gå en qigongkurs. Så jag gjorde det och förstod ganska omgående att var något som var bra för mig. Rörelserna var så lugna och jag fick inte ont efteråt. Eftersom min axlar och ben var stela så kunde jag förstås inte göra alla rörelser fullt ut till en början men jag kände ändå att det var bra.
Trevliga nybörjarkurser
Sen har jag tränat på och jag går någon kurs per termin. Det finns ju många kurser att välja på och jag har gått alla. Lyft upp qi är min fortfarande min favorit och det är alltid roligt att gå nybörjarkurser. Man kan ju tycka ”ska du gå en kurs igen, kan du inte det där nu” men jag lär mig alltid något nytt och man träffar trevliga människor. I år kände jag mig mogen att gå Sommarkurs och det känns bra.
Kan få upp armarna över huvudet och har hittat glädje
Skillnaden mellan nu och när jag började är att jag då knappt fick upp armarna över huvudet och jag kunde inte böja mig ända ner till golvet. Det kan jag nu. Steg för steg har det fysiskt blivit bättre. På köpet så tar jag saker, motgångar och prövningar och sånt som tillhör livet, på ett bättre sätt. Familjen kommenterar det ibland, för ibland så har jag haft lite dippar i träningen då jag inte har varit så duktig att träna och då brukar familjen kommentera det. ”Ska du inte träna lite qigong nu…” De märker skillnad och det gör ju jag också förstås. Jag har fått mera tålamod och kan ta sånt som går emot med ett visst jämnmod, kan hantera det och även känna en vanlig stillsam glädje i vardagen.
Barbro Edlund