10 år med fungerande ben. Tack vare träning med European Zhineng Qigong firar jag jubileum i år. Jag gick min första grundkurs i januari 2006, det var ett samarbete mellan European Zhineng Qigong och Neuroförbundet i Göteborg (hette då NHR). Jag anmälde mig för att jag sett andra med MS få god hjälp av qigong-träningen och för att jag en tid innan varit på en föreläsning där qigong-läraren bland annat pratade om ökad cirkulation, något min stela iskalla ms-kropp verkligen längtade efter. Då hade jag inte en tanke på att kunna gå obehindrat igen utan hoppades att jag skulle må lite bättre. Vill du läsa vad jag skrev under de första åren med träning finns det att läsa här.
En rullstol som kan packas undan är en så tydlig symbol för min förändring, men MS sätter sig inte bara i ben. Det är så mycket som för mig ingår i det här 10-årsjubileet, de övriga ms-symtomen som nervsmärtor, fatigue/ms-trötthet som är en slags trötthet som gör muskler obrukbara och bedövar olika kognitiva förmågor, kroppens termostat och mens-cykel ur funktion, och så vidare. De läkte inte vid samma tillfälle utan succesivt och under flera år med regelbunden qigong-träning men 2011 kom ”det stora förbättringsklivet”.
Vad hände då för 10 år sedan?
Påsken 2011 hade vi traditionsenlig äggstafett i vår trädgård, jag kände att jag nästan fick med mig höger ben, som varit det sjukaste benet, i springsteg. Jag anmälde mig till 18 dagars sommarkurs, dittills hade jag bara gått 9 dagar vid två tillfällen. Bakgrunden är att jag under 2009 upplevde hur min hörselnerv läkte under träning. Hörselnerven var skadad efter ett tidigt ms-skov och jag hörde allt, tänk dig ofiltrerat ljud. När den läkt slog det mig att om en hörselnerv kan läka, vad kan då mer göra det? Jag och min dåvarande man bestämde oss gemensamt att jag skulle åka på så många kurser jag kunde. Det var ju en ekonomisk fråga och för mig viktigt att ha hans stöd. Sagt och gjort, jag gick så många kurser jag kunde, tränade en timma i stort sett varje dag och kände hur det påverkade kroppen positivt. I dialog med neurologen trappade jag ner mediciner och även om jag inte sa det högt till någon så hade jag en inre målbild. Något så fånigt som att springa med en fotboll framför mig på en gräsmatta.
It´s possible
2011 var det sommarkurs i Nossebro och en strof ur ett långt resonemang Donguye hade i träningssalen fastnade, nämligen It´s possible. Jag tänkte till mig själv att det är dags för mina ben att läka klart nu – det är möjligt! Några dagar in i kursen blev det påtagligt i kroppen att det hände. Inte för att jag vågade säga det till någon direkt. Knappt vågade jag tro på det själv, men det var en euforisk känsla både i muskler och mentalt. Euforin lade sig såklart men kvar fanns känslan av fungerande ben. Borta var känslan av en betongkloss med elefanthud och mina ”ursprungliga” ben var tillbaka. Så klart syntes det, jag kunde ju inte låta bli att småspringa vart jag än skulle och så klart delades min glädje med de andra som var på kursen. Så till den grad att jag blev rädd att kallas ett ”mirakel”, det var inte så jag uppfattade det – jag hade ju tränat målmedvetet länge och känt hur förbättringarna kom succesivt. Parallellt med qigong-träningen hade jag övat mig att gå korta sträckor med stavar hemma på vägen, jag hade ingen normal känsla av min högra fot så mantrat löd häl – tå – häl – tå. ”Tänk att du kan”, hade Donguye Su uppmanat redan 2010 och jag gjorde mitt bästa för att våga tänka att så.
”Ursprungskroppen” tillbaka
Synen av mig som lyfter in min rullstol i bagaget och stänger luckan för att inte använda den mer – självklart förstår jag att det kan uppfattas mirakulöst och jag hoppas att det också fungerande motiverande för andra. Jag hade själv en gång börjat träna och motiverats av att se andra träna sig till bättre hälsa. Nu började en process som jag inte varit beredd på, den att våga lita på att hälsan skulle stanna kvar. Underbart nog kan kroppen vänja sig tillbaka igen. Tillbaka till fungerande ben, till att leva utan fatigue och allt annat som begränsat vardagen. Det var som att ha fått ”ursprungskroppen” tillbaka. Att kroppen kan läka med hjälp av den här träningen är en gåva och jag är evigt tacksam för den!
Det hinner hända mycket på tio år och livet går ju upp och ner. För mig har qigongträningen varit – och är – otroligt viktig! Jag tycker det är fantastiskt att oavsett hur man mår eller hur omständigheterna ser ut runt omkring så kan jag genom träningen göra något aktivt för att påverka min hälsa och mitt jag. Rekommenderas!
Ellen Jansson Weist