Jag började träna Qigong april 1997. Ganska snabbt kände jag nyttan av att träna eftersom mina svåra handeksem läkte. Under en cykeltur i slutet av januari 2003 körde jag omkull. Jag kommer inte ihåg vad som hände men mina anhöriga har berättat för mig att ambulansen kom snabbt och att jag röntgats och opererats omedelbart. Jag hade fått en kraftig hjärnblödning och låg medvetslös i 6 veckor.
Efter uppvaknandet flyttades jag till Mölndals sjukhus för intensivvård och sedan till Högsbo för rehabilitering. Jag fick lära mig allt på nytt igen, att tala, gå med rullator, äta. Den 12:e maj lämnade jag sjukhuset med rullator. Jag kände att jag så fort som möjligt ville börja träna Qigong igen och i mitten av maj deltog jag sittande i en helgkurs. Det kändes bra och jag beslöt mig för, efter samråd med Su Dongyue att delta i sommarkursen nivå 1 eftersom jag behövde träna så mycket jag kunde. Väl där kände jag att styrkan i kroppen återvände. Efter 4 dagar ställde jag undan rullatorn och jag har därefter inte behövt den igen. Jag bestämde mig även för att delta i nivå 2.
Efter hemkomsten undersöktes jag av läkare. Jag hade hoppats att få delta i en grupp med mer träning och rehabilitering, men när man såg vilka framsteg jag gjort tyckte man att detta inte hade något att tillföra mig.
Jag har tillfrisknat fort men jag har fortfarande svårt med koncentrationen, jag är splittrad och trött. Jag tänker ofta på olyckan – att jag inte hade hjälm fastän jag ofta tänkt skaffa en sådan – och att jag trots allt överlevde, och att jag är på väg tillbaka till livet.
Ulla Tengström