När jag gick min första qigongkurs 2006, hade jag väldigt ont i rygg och axlar och det var på grund av spelandet. Jag är kontrabasist med klassisk inriktning och jag hade övat väldigt mycket när jag började på Musikhögskolan i Göteborg. Jag hade de facto övat väldigt mycket i flera år utan någon som helst tanke på konsekvenserna för kroppen. Det är förresten väldigt vanligt bland musiker. Tänk om jag lärt mig qigong samtidigt som jag började musicera – då hade jag ju haft ett verktyg från början och kanske aldrig fått några skador. Jag tror också att det hade kunnat göra mycket för den mentala biten; jag växte upp i ett sammanhang där det var ganska prestationsinriktat inom musiken, det var ganska hårt och när man är ung är man ganska skör och påverkas mycket av atmosfären omkring en.
Sommarkursen avgörande
När jag började träna Zhineng Qigong hade jag framför allt problem med ryggen men också med mina fötter. Jag hade hälsporre i båda fötterna och jag kommer ihåg att jag kom till första kursen med specialskor som hade specialgjutna inlägg.
På första kursen var jag väldigt skeptiskt inställd till qigong, jag tyckte det var bara gamlingar där, inga ungdomar. Jag lärde mig Lyft Upp Qi och det var i alla fall nånting som gjorde att jag tyckte om att göra det även om jag inte fick så hemskt mycket resultat. Det kändes antagligen bra i kroppen, jag var ute efter någon form av lindring och jag hade tidigare provat massor med saker som inte hade hjälpt.
Jag fortsatte med rörelserna och redan samma år som jag hade gått min första kurs deltog jag i båda sommarkurserna, sammanlagt arton dagar. Det måste ha varit så att jag kände att det gjorde väldigt gott, framför allt efter sommarkursen. Jag har hört många säga att man inte riktigt har börjat träna qigong förrän man varit på sommarkurs.
Nu inser jag att det är tack vare att jag tränar qigong som jag överhuvudtaget har kunnat fortsätta att spela, men jag jobbar fortfarande mycket med mina problem. Fötterna har blivit mycket bättre, nu har jag inga inlägg längre, och det funkar bättre att stå länge. Jag har fortfarande problem med rygg och axlar, spänningarna sitter så djupt, men det kommer också att lösa sig. Problemet är att jag sällan får någon chans att vila ut – jag håller på och spelar hela tiden, det skulle nog inte gå om jag inte hade qigongen.
Bra för skallen
Jag känner också att qigongträningen har gjort väldigt mycket för det mentala, jag ser ljusare på framtiden, det känns som en försäkring för framtiden och jag har blivit lugnare och stabilare. Till den första sommarkursen åkte jag för att jag hade mina fysiska krämpor, men det blev en väldig aha-upplevelse då jag märkte att qigong är mycket mera än så. Krämporna blev nästan sekundära, jag tänkte att det kommer att ordna sig, men jag märkte att det här är jättebra för skallen. Jag har saknat ett konkret sätt att jobba på min egen utveckling och det är ju det här verkligen. Jag är väldigt glad att jag har hittat detta.
Nu ser jag på det mesta på ett nytt sätt. Min inställning har förändrats, det är en process som pågår, livet har blivit ljusare, positivare. Jag har varit så sträng mot mig själv, jättehård, men nu har jag börjat slappna av. Jag har kanske börjat omprioritera. Viktigast är ju att må bra oavsett vilken situation man är i. Om du mår dåligt så gör du det – och då spelar det ingen roll hur långt du kommer i din karriär eller hur mycket pengar du har. Det kan låta väldigt klyschigt, men känslan av att må bra och bli lycklig kommer inte utifrån utan faktiskt inifrån. Det är verkligen så och det är fantastiskt att ha en metod som man kan lära sig och använda sig av.
Kurser motiverar
Jag försöker träna varje dag, men jag kan ha lite svårt med rutinerna ibland eftersom mina dagar ser så olika ut. Jag åker ofta iväg och stannar borta en tid så det är en ständig kamp att hitta rutinerna och hålla fast vid dem. Därför är det jättebra att åka på kurs för då blir man hela tiden motiverad.
Jag har inte reflekterat mycket över hur qigong påverkar mig som konstnär, men i och med att träningen påverkar mig som människa så antar jag att den också påverkar mig som konstnär. Jag har fått bättre koncentrationsförmåga och kan kanske se klarare, men jag har varit väldigt inriktad på att inte koppla ihop qigongträningen med någon form av prestation i övrigt. Det ska vara min egen tid då jag bara ägnar mig åt mig själv. Det är mitt verktyg för att göra livet så bra som möjligt.
Egentligen kan jag tacka mina besvär för att jag hittade qigongen, man kan ju se på det så också. Det finns en mening med mycket som man inte kan se när man är mitt inne i det.
David Werthén