Jag heter Siv Tingsvik, är 61 år och bor på Åland. Jag är reumatiker med Sjögrens syndrom. I januari 2004 gick jag min första Qigongkurs, och i juni for jag på sommarkurs. I väskan hade jag röntgenutlåtande på min axel: supra spinatus tendinos och partiell ruptar mot ledytan. Jag hade haft så ont i min axel i 4-5 år, sökt läkare och försökt olika rehabiliteringar, ispåse, värkmedicin, men ingenting hjälpte.
Till hösten var en operation planerad. Så inte skulle jag göra armträningen på sommarkursen. Men ett, tu, tre stod jag där med lyfta armar, och det gick bättre och bättre. I dag har jag inga problem. Det gjorde så ont att lyfta armen uppåt och utåt. Jag kunde inte jobba med armen framåt eller uppåt, inte putsa fönster, lyfta mitt barnbarn, sova m.m.
När jag kom hem från sommarkursen hade jag tid hos ortopeden, som skulle ta ställning till operation av axeln. När han såg mina axelrörelser blev han förvånad, önskade mig lycka till och bad mig fortsätta med Qigong. Jag var välkommen åter om jag skulle bli sämre. Jag har hört att han har rekommenderat andra patienter Qigong för sina axlar.
Under en Qireglering med Su Dongyue sa det nästan plopp under mina fötter. När jag steg upp kändes det som jag hade härliga bomullssulor under fötterna. I 10-15 år har jag haft så ont i mina fötter, inte kunnat gå barfota på ett golv. På jobbet stora knytskor med specialsulor och alltid kalla fötter. Nu är fötterna varma och specialsulorna behövs inte längre. Blodcirkulationen kom i gång och muskulaturen i fötterna har förstärkts, men reumavärken har jag kvar.
En natt på slutet av kursen hade jag svårt att sova, för då kom salivproduktionen i gång igen och jag fick bara svälja och svälja. Vid Sjögrens syndrom förstörs spottkörtlarna och man blir torr i mun och får småsår i slemhinnorna och mycket bekymmer med mun och tänder, men mina spottkörtlar började fungera igen, och nu är mina slemhinnor fina.
Siv Tingsvik