Jag är 30 år och kommer ifrån Göteborg. I september 2002 vaknade jag en morgon och kunde inte ta mig ur sängen. Balansen var helt borta, om jag blundade ramlade jag omkull och jag var väldigt illamående. Läkarna sa att det var ett virus på balanssinnet.
Efter 4 månader var balansen mycket bättre och illamåendet begränsade sig till förmiddagarna. Jag och min sambo väntade vårt första barn och jag tänkte att nu blir jag bra till förlossningen. Men då vände det på ett par dagar. Balansproblemen och illamåendet kom tillbaka samtidigt som jag fick väldigt stora koordinations- och motorikproblem i händer och armar. Jag började även sluddra när jag pratade och jag fick dubbelseende. Jag sökte akut och blev inlagd på neurologen på Sahlgrenska. Det konstaterade snabbt att det var en inflammation i nervsystemet. Jag fick kortison intravenöst vilket gjorde att jag snabbt blev bättre, men det höll bara ett par veckor sen var jag tillbaka på neurologen.
Under våren 2003 gjordes flertalet försök med kortison och cellgifter utan några bestående resultat. Jag blev stadigt sämre. I augusti 2003 gav läkarna upp sina försök att behandla mig. Jag fick diagnosen misstänkt primär progressiv MS (multipel skleros). En diagnos som säger att jag bara kommer att bli sämre utan några möjligheter att bli bättre. Jag och min sambo hade en väldigt tung period, där man i stort sett inte vågade se framåt och jag blev bara sämre och sämre. Vid detta tillfälle var min balans och motorik så kraftigt försämrad att jag knappt kunde ta mig fram med rullator och hade stora problem att äta (träffade inte munnen). Jag hade skakningar i både armar, ben och huvud samt stora problem att prata (jag sluddrade och hade svårt att artikulera).
I oktober 2003 fick en god vän med mig på en Qigongkurs i Kungsbacka. Jag bedömde att jag kunde stå upp i 3-4 minuter innan kursen så jag var väldigt skeptisk till att jag skulle klara av det och även om jag gjorde det skulle det kunna hjälpa mig?
Jag var med på kursen, stod upp i två dagar med en stol framför mig, benen brett isär och skakandes, men jag klarade det. När jag åkte därifrån tänkte jag att jag kommer att vara helt utslagen i flera dagar. När jag vaknade dagen efter kände jag mig bättre och piggare, helt plötsligt kunde jag känna en positiv trend istället för att känna mig sämre dag för dag. Jag började träna hemma, gick på kvällsträningar och deltog i samtliga kurser som gavs i Göteborg under våren 2004. Balansen, motoriken i händer och ben, talet samt dubbelseendet blev bättre.
Den stora brytpunkten kom under våren då jag vågade lyfta min då drygt 1 år gamla dotter för första gången sedan hon föddes. En månad senare vågade jag bära henne från vardagsrummet till sovrummet då hon hade somnat i min famn.
På sommaren 2004 var jag med på sommarkurserna i Kvänum. Efter halva tiden kunde jag slänga rullatorn och klarade mig med en käpp. Efter sommarkursen kände jag mig mycket stabilare och piggare. Balansen, motoriken och dubbelseendet var mycket bättre. I skrivande stund (augusti 2004) nästan exakt två år efter insjuknandet klarar jag mig med en käpp, har börjat köra bil igen, klarar av att lyfta och bära min dotter, fixar hushållssysslorna (i mån av lust) och skall börja med arbetsrehabilitering. Läkarna säger att primärt progressiv MS kan det ju inte vara eftersom jag blir bättre!
Vad det är för något är fortfarande oklart men jag vet i alla fall att Zhineng Qigong har hjälpt mig väldigt mycket och jag skulle absolut inte må så här bra idag om jag inte hade följt med min kompis på en Qigongkurs!
Per