De flesta berättelser om resultaten från träning av Zhineng Qigong handlar om personer som blivit mycket bättre från mer eller mindre seriösa åkommor och sjukdomar. Det är verkligen inspirerande och visar vilken kraft träningen har. Men Zhineng Qigong är ju inte bara till för de med mer eller mindre svåra hälsoproblem utan något som alla kan ha hjälp och nytta av, därav min lilla berättelse…
Så länge jag kan minnas har jag varit ganska stel i kroppen; korta muskler och spända ”stress-axlar”. Det har inte varit alarmerande men jag skulle tro att jag är något stelare än genomsnittet. Jag har tränat regelbundet på Friskis och Svettis i snart 10 år och det har gjort mig mjukare i kroppen, men jag önskade att bli ännu mjukare. Dessutom letade jag efter en bra metod för att lära sig fokusera sinnet, att öka min koncentrationsförmåga.
Efter att i över 10 år försökt komma igång med meditation förstod jag att det kommer jag aldrig att göra. Periodiskt har det gått bra men för det mesta har det varit förknippat med ett dåligt samvete. Efter att ha börjat med Zhineng Qigong så inser jag att det bl.a. beror på att det helt enkelt är för tråkigt att meditera, det är för statiskt för mig. Dessutom är det mycket lättare att träna när vi kan få hjälp av de utmärkta cd-skivorna som finns tillhanda.
Det var många år sedan jag för första gången hörde talas om qigong och tänkte att det kanske jag skulle testa. Mer än så blev det inte förrän i början av 2002. Då pratade jag med två kamrater som tränade något som hette Zhineng Qigong och rekommenderade det varmt. Jag var sugen på att testa något nytt och anmälde mig till helgkursen med European Zhineng Qigong Center i februari 2002. Det var en positiv upplevelse. Jag kände att jag blev avspänd och tänkte att detta kanske kunde vara något för mig. Men jag var inte helt övertygad. När jag dagen efter kursen snabbt skulle vrida på huvudet för att titta över gatan så ”flög” huvudet lätt och snabbt längre till vänster än jag var van vid. Jag blev mycket förvånad. När jag sedan på eftermiddagen satte mig vid pianot hemma, som jag inte spelat mycket på det senaste året, så var det som om jag fått en ny högerhand. Den svepte över tangenterna!
Då jag fått dessa resultat (och dessutom var det ju inte gratis att gå kursen!) så fortsatte jag att träna för att se om det skulle ge något mer. Jag hade inget akut problem som ”tvingade mig” att träna. Jag tränade dock varje dag och upptäckte att det hela tiden skedde små förändringar. Jag blev mjukare på många olika ställen, mer fokuserad och gladare. Jag märkte också att om jag inte tränade en dag, så stelnade jag till. Detta gjorde att jag hade lätt att motivera mig att träna vidare. När jag sedan repeterade helgkursen i april 2002 så började den tidigare stelheten i vänsterhanden att släppa. Nu kunde jag lättare göra löpningar på tangenterna även med den! Nu började jag förstå att jag måste fortsätta att träna.
Jag hade redan bokat min semesterresa, men allteftersom jag tränade så insåg jag att ville testa att gå en sommarkurs! Efter stor vånda så ställde jag in min fotvandringsresa till Italien och åkte till Hamburgsund istället. Jag skulle gå steg 1 på 9 dagar, för jag var ju trots allt nybörjare. Men det blev 18 dagar, både steg 1 och steg 2! Jag kunde helt enkelt inte åka hem. Stämningen, människorna, träningen och de resultat den gav, gjorde det omöjligt att lämna Hamburgsund. Det mest häpnadsväckande för mig var att mina spänningar i axlarna, som jag försökt få bort i 20 år, plockades bort på några få dagar. Jag vet inte hur många gånger jag under övningarna tänkte att så kan ju inte jag som är så stel göra och så gjorde jag det i alla fall.
Nu har det gått ett år. Ett år av träning. Ett bra år. Jag märker nu att träningen förutom att göra min stela kropp mjukare också börjar påverka mitt psyke. Jag är inte lika rastlös, har lättare att fokusera och bromsa eller ta bort negativa tankar.
Så jag såg verkligen fram emot att åter få åka till Hamburgssund på sommarkurs. Att få så mycket träning och träffa alla qigong-kamrater från hela Norden, äta den berömda glassen på Pipers café m.m. Även i år hade jag bestämt mig för att stanna 9 dagar. Det blev 18 igen! Det var en upplevelse att återvända. Nyhetens behag var förstås borta, men jag kände hur träningen påverkade mig djupare och att jag kunde förstå mer av tankarna bakom Zhineng Qigong. Så det gav oerhört mycket i år också, men på ett annat sätt. SÅ mycket att jag inte heller i år kunde åka hem efter 9 dagar…
Så vad jag gör nästa sommar kan ni väl lista ut…
Till sist vill jag bara säga att jag är tacksam för att ha funnit Zhineng Qigong. Jag upplever det som ett kraftfullt hjälpmedel. Vi kan också tacka vår lyckliga stjärna som fått en sådan kraft som Su Dongyue till Sverige. Hans mycket stora och djupa kunskap och engagemang är mycket inspirerande.
Patrik Enander
41 år