Lars och Ulrika hade gått varsin niodagars sommarkurs innan de båda beslöt sig att delta på sommarkursen 2007 tillsammans med sina barn.
De berättar:
Lars: Jag började träna Zhineng Qigong för tre år sedan på en helgkurs med villfarelsen att jag var i bra skick men att det fanns förbättringar att göra. Jag kommer från Wing Chun, som är KungFu – en kinesisk kampkonst. Wing Chun hade gett mig en viss känsla och förståelse för Qi. Men jag kände att jag hellre ville utforska Qi än att lära mig slåss.
Så jag fortsatte att träna och det gav väldigt goda och snabba resultat. Resultaten beror helt på hur villig man är att träna. Efter ett par månader såg Ulrika effekten av det.
Ulrika: Ja, jag var ju allmänt trött – inte slutkörd men nära att bli och tyckte att allt var jobbigt och tråkigt. Så till slut sa Lars att ”nu är det Du som följer med på en helgkurs”. Så då gjorde jag det, men jag tänkte att det är ju möjligt att det funkar på andra men det funkar nog inte på mig. Det kommer inte att ha någon effekt på mig, nej, nej.
Men det var lite tacksamt för veckan innan hade jag fått ont i foten på ett märkligt sätt. Jag visste inte hur jag skulle bli kvitt det. Och jag visste inte heller vad det berodde på, men efter första helgkursen så var det helt borta så det ligger nog någonting i det här. Efter det märkte jag ju snabbt att jag generellt mådde mycket bättre. Jag blev piggare, gladare, trevligare. Sen har jag fått ganska markanta förbättringar i min syn. Alldeles när jag började träna förvärrades min astigmatism. Jag såg jättesuddigt ett tag och jag var tvungen att gå till läkare för att se vad sjutton det var. Läkaren sa: ”Du har ju jättegrav astigmatism, det där måste Du göra något åt”. Så jag gick till optikern och fick linser till ena ögat, för det andra var ju rätt ok. Jag testade linserna men jag tyckte inte att det hjälpte något. Synen förändrades från dag till dag. Efter en månad när jag skulle tillbaks på kontroll hos optikern för att se hur linserna fungerat så hade jag inga linser i. När jag tittade på kartan med bokstäver så var allting perfekt. Dom fattade ingenting. Dom trodde inte det var sant. Det var lite häftigt. Sen dess har det gått lite upp och ner men nu har det varit bra i lite över ett år.
Lars: Jag fick väldigt bra resultat på mina ögon jag med, närsynt som jag är. Efter ett halvår hade mina ögon förbättrats med 1.5 dioptrier. Det var samma optiker så hon sa ”det där med Qigong kanske är något”. Under en period slarvade jag med träningen i fyra månader och mina ögon försämrades igen med 0.75. Men det var ju fortfarande väldigt mycket bättre än utgångspunkten.
När jag började träna var jag väldigt stel och ledbruten kan man säga. Det har börjat luckras upp. Särskilt axelpartiet var ju som ett pansar. Jag är ju inte fullständigt mjuk där men det är ju en oerhörd skillnad jämfört med när jag började och ryggraden har ju rätats ut.
Första sommarkursen var en intressant upplevelse. Då man vaknar på natten av att skelettet i ens tår börjar räta ut sig. Det kändes en hel del. Jag hade ingen aning om att sånt ens var möjligt förrän jag upplevde det själv. Det var bara att gråta och ta emot.
Det här med att träna tillsammans i stället för ensam går inte att jämföra. Det är mer än dubbelt så bra.
Ulrika: Och man peppar varandra att träna. Om en börjar så kommer den andra. Ställer han sig och gör någonting så måste jag ju också det. Så det är faktiskt väldigt effektivt.
Lars: Här under sommarkursen har vi våra två barn med oss, sju och nio år gamla. Hemma har de ju testat. Vi har aldrig sagt att de skall vara med eller pushat på något vis. De får ju vilja det av sig själva. Så vi har lagt den nivån på deras medverkan nu också. Vi vill att de är någorlunda uppmärksamma när rörelserna lärs ut så att de får en minnesbild av dem. Och LaQi (Drag qi) är ju en tacksam övning. Den får de stå ut med. Men Emilia har kört lite armträning.
Ulrika: Hon sa här om dan att nu gör jag inte mer för jag kan ju inte ta ner dem om jag blir trött. Hon tävlar mot sig själv liksom. Våra barn är generellt lugna. Och de har tagit det här med att delta väldigt bra. Jag trodde de skulle bli uttråkade men så har det inte blivit.
Lars: Förmodligen är det rätt gött att vara i Qi-fältet.
Ulrika: Och så sitter dom och bläddrar i en tidning eller läser en bok eller något så dom är ju inte helt utan sysselsättning.
Lars: Men dom är ju lite vana eftersom vi ju lämnar dörren öppen hemma när vi tränar. Dom får gärna vara med och prova eller sitta och titta. Men är dom i närheten får dom visa oss respekt och inte skrika och busa omkring. Tränar man så tränar man.
Ulrika: Jag kommer ihåg en kväll när den minsta låg och tänkte på något och inte kunde somna, så hon bad faktiskt att vi skulle sätta på någon av Qigong CD skivorna. Tidigare hade vi rutinen att precis när vi lagt dem ställde vi oss och gjorde en Lyft upp Qi. Så det är tydligen rogivande för dem.
Lars: Vi kanske skulle ta upp rutinen igen här framöver. Fast nu kan ju dom vara med – på ett helt annat sätt.
Ulrika Johansson & Lars Norstedt
döttrarna heter Emilia & Maja