När jag tänker tillbaka på hur det var för drygt två år sedan är jag glad att jag inte riktigt förstod hur illa ställt det var med mig då. Jag hade lidit av depression och ångestsyndrom sen barnsben, i närmare 20 år. Depressionerna blev allt djupare och det blev tätare mellan gångerna. Mellan de djupa depressionerna var jag måttligt deprimerad, och trodde att det var så färglöst livet skulle vara. Dessutom led jag av OCD, socialfobi, generell ångest och PTSD.
”Utbränd i hjärnan”
Tillslut blev jag som ”utbränd i hjärnan”. Bara tanken på att laga mat eller lägga ett brev på lådan var övermäktigt. Det var som om hjärnan var förbrukad och jag hade inga förhoppningar om att det någonsin skulle bli bättre. Jag avbröt mina studier och satt mest och stirrade. I den vevan började också lederna värka, det gick spontant hål i trumhinnorna, jag fick tinnitus och tandköttet förvandlades till ett enda öppet sår. Ingen läkare eller tandläkare förstod symptomen som för dem var helt obegripliga och inte passade in någonstans. Julen 2005 var det så illa att jag las in på Karolinska Sjukhuset med intravenös antibiotika, cellgifter och höga doser kortison. Jag kunde inte klä mig själv och jag var döv på vänster öra. De opererade, röntgade och tog prover. Svaret var nedslående. Jag hade drabbats av en mycket ovanlig reumatisk sjukdom, Wegeners Granulomatosis, som när den sätter sig på de vitala organen, kan leda till din död. Om den inte behandlas.
Tilltro till människans självläkande förmåga
Med medicinen blev jag nästan smärtfri. Men jag var vansinnigt trött, slutkörd, och min mentala hälsa var riktigt kass. Mitt självhat var starkt, likaså självdestruktiviteten. Vem och vad som helst kunde få mig att tippa över gränsen till ett självförakt som var farligt. Men jag har alltid haft en tilltro till människans självläkande förmåga. Så när jag i november 2006 såg annonsen om drop in för European Zhineng Qigong Center i Stockholm, gick jag dit. Det var början på min självläkande resa. Jag gick min första sommarkurs , 9 dagar, 2007 och där totalvände det. Jag började skratta för första gången på många år. Glädjen spratt i hjärtat. Alla sinnena vaknade till liv. Det var en helt underbar känsla att känna sig lycklig. Sen dess har jag tränat varje dag i ungefär en timme. Om jag inte tränar märker jag av det direkt. Inte bara i lederna som gör ont, utan även att ångesten kommer som ett brev på posten. Qigongen tar bort den ångesten som har följt mig genom hela livet och som ingen medicin eller behandling tagit bort helt. Nu kan det gå dagar utan att jag känner av den. Men när jag tränar märker jag inte bara skillnad i dagsläget. Jag märker hur jag från månad till månad kan se tillbaka och tänka vilka oerhörda framsteg jag har gjort på alla plan. Steg jag först inte märker av. Jag har tex inte varit förkyld en enda gång sen jag började träna Qigong, förr var mitt immunförsvar var väldigt dåligt.
Depressionsfri
Idag har jag börjat jobba igen efter fyra år. Min reumatiska sjukdom är under kontroll t.o.m. utan mediciner. Jag är mycket mer stabil. Jag har hittat en inre styrka och har inte haft en depression sen jag började träna Zhineng Qigong. Jag har varit ångestfri i stort sätt varje dag. Innan jag började träna Zhineng Qigong hade jag gått KBT, KT, psykoterapi, självhypnos, yoga, meditation, rosenbehandling, och ätit mediciner i tio år, men ingen av behandlingarna har tagit bort min ångest helt.
Mitt nya och starka liv
Som kronisk deprimerad sägs det att man får räkna med att man kommer drabbas igen. Men jag känner tillit till att det inte kommer gå så långt. Jag känner igen symptomen och allt jag behöver göra är att träna mer. Zhineng Qigong kan ingen ta ifrån mig, det är en vän som alltid har tid för mig. Det är oerhört tryggt. Förutom att mitt hälsotillstånd blivit bättre, har mitt liv förändrats. Nya möjligheter och lösningar i livet har öppnat sig för mig. Bland annat har jag har fått chansen att hyra ett fint hus på landet, köpt får och hundar, jobbar som fotograf och snart blir jag mamma. Att bilda familj var helt otänkbart för tre år sedan. Pågrund av cellgifterna som jag då åt kunde jag inte skaffa barn, vilket jag också tyckte var olämpligt pågrund av mina djupa depressioner. Men idag känner jag mig stark och stabil. Och jag ser fram emot mitt nya och friska liv. Och att få vara mamma.
Anna