Jag hade just pensionerats och kände mig lite nere när jag läste om Qigongkursen i Helsingfors i studieförbundets broschyr. Jag behövde lyfta mig själv och kände en enorm nyfikenhet. Dessutom var jag trött på att ha ont i armen som jag hade skadat i februari samma år när jag halkade på en skridskobana. Flera muskelfästen i armen lossnade och nerver hamnade i kläm. Jag kunde inte lyfta armen och väntade på operation men kirurgen ville vänta se om armen blev bättre. Jag ville inte opereras men jag ville heller inte ha värkmediciner.
Att jag började med Zhineng Qigong var en kombination av den sjuka armen och mina återkommande depressioner. Jag hade det så bra som man kan ha det med en underbar man, ljuvliga barn och barnbarn. Ändå kom depressionerna. Jag tyckte att som pensionär måste man kunna leva, vara lycklig och nöjd.
Jag gick min första kurs i september. Natten efter den första kursdagen drömde jag en dröm som löste en gåta jag funderat på sedan min tidiga barndom. Drömmen gjorde att jag kunde förlåta och acceptera det som hänt.
Min andra kurs gick jag i november. Armen värkte alldeles otroligt. Jag hade minskat på medicineringen och tänkte att jag skulle klara mig utan den. Värken påverkade det mentala. Jag blev irriterad och mådde dåligt. Efter kursen började jag träna oberoende av smärtan och jag började gå på måndagsträningar i Helsingfors. Det var lugnt och skönt. Jag kunde vara mig själv. Exakt när armen blev bättre vet jag egentligen inte utan en dag märkte jag bara att jag fick upp armen.
Jag har länge haft problem med mitt blodtryck. I samband med den andra kursen i slutet av året gick jag på min årliga blodtrycksundersökning. I februari, när jag ringde läkaren, sade han att det inte var blodtrycket jag behövde oroa mig för. Däremot var blodsockervärdena så höga att man måste ta itu med dem. En diabetessköterska gav mig kostråd och nya blodprov togs en månad senare. När de provresultaten kom kunde hon inte förstå hur värdena förbättrats så mycket jämfört med provet i december. Blodsockervärdena var helt normala. Det där med diabetes kunde vi glömma. Hon tyckte att jag var en så duktig patient som hade följt hennes råd så bra. Sanningen är dock att jag inte hade ändrat mina vanor. När vi gick igenom hennes förslag tyckte jag nämligen att jag redan hade sundare vanor än de hon föreslog. Den enda större förändringen var att jag hade tränat Zhineng Qigong regelbundet sedan de första proven togs.
Trots dessa resultat tycker jag nog att den mentala effekten är allra viktigast; att jag vågar lyssna på mig själv och vara sann mot min egen personlighet. Alla har vi roller som kan vara svår att bryta. En av mina är att vara jättesocial, vilket kan vara besvärligt när man är deprimerad. Den rollen har varit så inbyggd att jag inte ens reflekterat över den förrän jag började träna Qigong. Livskvalitet är att må bra, att vara ärlig mot både sig själv och sin omgivning. Inom Zhineng Qigong behöver jag inte inta min vanliga roll utan jag får jag vara så tråkig som jag vill. Tränar gör man bara för sin egen skull och inte för att visa sig duktig för någon annan.
Anita Hallberg