Ylva blev av med livslång ryggvärk

Jag har haft ont i ryggen sedan barndomen. När jag var nitton hade jag min första ischias. När jag ammade mina barn kunde jag inte äta värkmediciner och då hade jag så ont att jag ibland måste krypa på alla fyra. Jag tror att jag har ätit de flesta värkmediciner som finns och jag har prövat på allt från B-vitaminkurer till hajfensextrakt. Ibland har jag fått lindring, men ryggen har nog varit ett stort problem hela tiden. Dessutom hade jag ett jäktigt jobb med mycket resande och sittande vid datorn. På jobbet hade jag det ergonomiskt sett väldigt välordnat, men på affärsresorna måste jag till exempel välja hotell så att jag hade tillgång till simbassäng för att göra mitt vattengymnastikprogram på morgonen för att klara av dagen. Jag har skött min rygg väldigt bra och gått hos samma fysioterapeut i tio år, men trots det var jag tvungen att gå på starka mediciner för att hållas igång. Hösten 2007 såg jag inget annat alternativ än att anhålla om sjukpension och sedan februari 2008 är jag pensionerad på grund av ryggen. Då beslöt jag att det är Qigong som gäller. Jag hade redan tidigare gått på en veckoslutskurs lockad av min syster och börjat träna så smått.

Ylva blev av med livslång ryggvärk

På sommarkursen vände det

Sommaren 2008 deltog jag i sommarkursen i Kvänum och det var då det vände. Efter en verkligt tuff början började det gå uppåt. Mentalt flög jag upp i taket, jag tänkte att det inte kan vara sant att det går så lätt att träna, och utan smärta. Att göra armträningen utan att avbryta kändes som att vinna på lotto. När jag kom hem från kursen hade jag fullt upp med familjen och jag glömde ta mina värkmediciner. Jag började också sova mycket bättre, när jag vaknar känner jag mig utvilad.

Det som jag också fäst mig vid är att människor som håller på med Qigong är väldigt välvilliga och välkomnande. Här råder ingen tävlingsmentalitet utan var och en tävlar med sig själv och hjälper andra.

Inte humbug

Jag har också lidit av svår migrän sedan jag var tio och då jag ännu jobbade hade jag ett riktigt svårt anfall ungefär var tredje månad och mindre ca en gång per månad. Sedan jag slutade jobba har jag haft endast ett anfall. Till saken hör att jag har arbetat inom läkemedelsbranschen och alltid varit mycket skeptisk till alla former av "humbug". Min grundinställning har varit att det ska finnas läkemedel mot alla krämpor. Samtidigt har jag alltid betraktat människan som en helhet och följt med utvecklingen av alternativa vårdformer som till exempel akupunktur och lymfterapi och sett att både andra människor och jag själv fått hjälp.

Kroppen kan

I dag tränar jag Qigong åtminstone tre gånger i veckan och jag klarar mig utan värkmediciner. Placeboeffekten är verkligen något att räkna med. Det innebär ju att kroppen har sina egna läkningsprocesser och jag är helt säker på att de rörelsescheman som används i Qigong och den självsuggestion som sker triggar dessa egna läkningsprocesser (hormoner och annat i kroppen) och därigenom ökar välbefinnandet och lindrar smärta.

Min inställning i dag är att jag inte förstår hur man vågar låta bli att träna Qigong.

Ylva Freudenthal