Drabbad av Ramsay Hunt Syndrom - qigongträning hjälpte Yaquta i ett kritiskt läge 

yaquta-bild-personal-story.jpg

Jag heter Yaquta Morton och jag är 70 år, mamma till fem barn farmor/mormor till tretton, akupunktturterapeut, akupressurinstruktör och friskvårdspedagog.

Jag träffade Mr Su och bjöd in honom att undervisa i Zhineng Qigong 1995. Jag insåg vilken styrka han utstrålade, ändå gjorde jag ett vanligt misstag. Jag hoppas att andra kan lära av mitt misstag. Det sägs att vi avråds från att göra fördelaktiga förändringar i vårt liv, av ”fyra röster", vilka säger:

Det är för svårt, tar för lång tid, är för långt bort eller det är inte för mig, utan för andra.

Jag hade opererat mina knän och när jag tränade kände jag en fruktansvärd smärta när qi flöt i benen. Så jag lyssnade på rösterna och bestämde mig för att det inte var för mig utan för de andra. Jag introducerade många av mina vänner, familjen, studenter och patienter för Zhineng Qigong, men avbröt min egen träning så fort jag kände att qi gav mig obehag.

Jag flyttade till Sydafrika och sedan till USA och prövade olika qigongträningar, som jag träffade på under mina resor, men upplevde aldrig att de gav några märkbara resultat. Ibland gjorde jag La Qi och lyssnade på qireglering, eftersom jag stärktes av Mr Sus röst, men jag gjorde inte Lyft Upp Qi.

I februari fick jag en extremt smärtsam herpes zosterinfektion i örat, som utvecklade en inflammation som påverkade hjärnstammen. Den ledde till att jag fick ramsay hunt syndrom.

Jag var förlamad på vänster sida och kunde varken öppna eller stänga mitt öga. Jag var tvungen att tejpa det på natten. Jag kunde inte svälja, känna smak eller styra läpparna på vänster sida. Den vestibulära nerven som styr balansen var angripen, vilket gjorde att jag inte kunde känna kroppens position. Jag kunde inte känna min mittlinje och kunde därför inte avgöra om jag stod rak. Vänster sida var lägre än den högra. I början kunde jag inte alls känna min kropp. Jag var förstörd.

När jag vred på huvudet vajade kroppen och när jag lutade mig fram höll jag på att trilla huvudstupa. Jag såg dubbelt. För att hålla balansen måste jag gå med kryckor. Fortfarande vajade kroppen. Så jag såg berusad ut när jag kom gående på gatan i min lilla svenska stad. Hur måtte inte folk undra över en berusad muslimsk kvinna i schal! 

Vänner från qigongträning besökte mig på sjukhuset. De hjälpte mig med ögonträning. De hade med sig skivor med träning och qireglering. I början kunde jag bara lyssna på dem. 

I februari i år kunde jag delta i en grundkurs. Jag började träna varje dag hemma, och hade turen att ingå i en träningsgrupp som höll till i samma hus som jag. Deras medkänsla samt qifältet botade mig långt utöver läkarnas förväntan. De sa att jag inte kunde vänta mig mer än 50 % förbättring på ett år. Sedan sa de att de inte kunde hjälpa mig mer.

Jag har nästan full kontroll på mitt ansikte, på min smak och jag har mycket lättare att svälja. Jag dräglar inte längre! Min balans är bättre och efter bara två dagar i det underbara qifältet på sommarkursen kan jag faktiskt stå rak!

Jag raglar mera sällan nu. Och mina axlar börjar slappna av efter att jag gått med kryckor i månader. En whiplashskada som jag fick då jag trillade på ansiktet förra året är bättre.

Smärta finns och nu förstår jag att den betyder förändring till det bättre. Den försvinner ofta precis när jag känner att jag inte orkar mer. Jag lär mig att lita på qiflödets mirakel.

Jag är djupt tacksam att ha fått en andra chans med och från Zhineng Qigong.

Yakuta Morton